Jag är klärvoajant, och det betyder inte att jag är öppen för någonting. Jag är skeptisk till det jag själv inte upplevt, och jag ställer höga krav på mig själv i mitt jobb som klärvoajant. Dessutom är jag ett medium, alltså en kanal, som även tar emot information från andra sidan.
Jag växte upp med en speciell hund. Vi umgicks överallt. På promenader, skidor och slädturer. Han var med vänner, och jag var faktiskt redo för ett slagsmål när några pojkar på gatan sa till mig att i Kina äter man bluetongue, och det kunde vi prova. Lyckligtvis blev det inget slagsmål.
Bonzo började bli äldre och jag hade flyttat ut och fick min första dotter. När hon var lite över 1 år gammal blev Bonzo sjuk och fick avlivas. Jag ville att han skulle vara smärtfri och sa tyvärr inte hejdå till honom. Min dotter och Bonzo hade bra kontakt. Han var så tålmodig med henne, och hon tittade noga. Det var en tid efter Bonzos död. Jag fick en dotter till och valde att flytta med tjejerna.
Ett år efter detta dog min mormor, som i mitt hjärta var mer som en mamma för mig. Jag var helt förkrossad och frustrerad, för jag fick inte säga hejdå den här gången heller. Men hennes bortgång var inte oväntat, då jag drömde ett slags farväl och fick en slags visshet om att hon skulle ge mig något tillbaka. Dagarna var tunga fram till resan till hennes begravning. Längtan efter Bonzo och mormor var stark. Lyckligtvis höll tjejerna mig vid liv.
Kvällen innan avresan upplevde jag mitt första möte med Bonzo igen. Han var en långhårig, helsvart chowchow, och det luktade vanligtvis som blöt päls när han hade varit ute i regnet. Lukten kommer talande medan jag sitter vid vedspisen och eldar. Det är juli månad och jag fryser i det lilla skepparhuset jag hyr. Jag undrar om träet ändå är rått, samtidigt som doften blir mer intensiv. Jag sitter på en låg pall och stirrar in i lågorna. Ullstrumpor på benen, och tjejerna sover i sitt rum. Då känner jag en starkare lukt lite framför mig och hör klor prassla mot kakelplattorna på golvet. Jag känner mig så varm och omgiven av omsorg. Då känns det som om en nos och två framben lägger sig över mina fötter, och mina tårar rinner av tacksamhet, för Bonzo har inte glömt och finns där med sin tröst, precis som han brukade trösta när han levde.
Mormors begravning gick bra under den tid jag fick vara med. Jag tog avstånd och var tvungen att bära henne. Jag var fridfull, men samtidigt gjorde det ont, och jag kunde inte förstå hur hon kunde ge mig något tillbaka! Jag var nästan höggravid med mina tvillingar och hade lånade ballerinaskor med rosett på. Jag tänkte, grät och tänkte! En ögla lossnade från skon. Fick en känsla av att mormor bad mig att vänta och se, att inte kämpa så mycket.
November kom, och jag fruktade ett visst datum, mormors födelsedag. Starka blåmärken fick mig att åka till sjukhuset och det lugnade ner sig. En tvillingfödsel 6 veckor innan termin är inget skämt, så jag stannade på sjukhuset. 2 dagar senare, på min mormors födelsedag, föddes min lilla kejsarinna och kejsare! En dag av glädje, och jag vet att mormor var med mig och lugnade mig, för det var ganska dramatiskt innan kejsarsnittet, eftersom jag och lilla tjejen kämpade mycket. Mormor "gav" mig det bästa hon kunde ge. Och förälskade i henne minns vi henne också på tvillingarnas födelsedag. Jag har alltid en speciell egendesignad guldring på mig, som jag fick smält av en guldbrosch som min mormor fick av mig i present.
Åren går och utmaningarna i mitt liv nådde toppen. Jag blir avskräckt en natt vid läggdags och försöker sova på sidan med täcket väl draget under örat. I halvsömn glider täcket ner över axeln och jag blir irriterad för att jag fryser. Då känner jag något som drar upp täcket på plats, och ett lätt försiktigt drag över axeln. Jag lugnar ner mig igen och känner att min mormor vill berätta att allt går bra, och att hon finns där. Jag hinner tacka och somna. Jag förstår äntligen när jag vaknar att jag inte är galen, men har å andra sidan helt normala upplevelser. Som skeptiker, känslig och klärvoajant förstår jag mer och accepterar sådana upplevelser, och har faktiskt blivit starkare som klärvoajant medium.
Bonzo kan emellanåt ligga på fötterna i sängen, men vi är överens om att han trivs bättre på andra sidan sängen, då jag emellanåt sover oroligt. Och han har sin fasta plats framför braskaminen och värmer mina fötter då och då. Dessutom dyker han upp för mig i situationer där jag inte ska vara impulsiv och naiv mot andra. Han varnar mig också för faror under bilresor, och är helt majestätisk på sin rätta plats i framsätet på bilen, lite arrogant och viktig när han ser bortom. Framsätet var hans favorit tills det var mandat med en hundbur under körning.
Var trygg i dig själv när du har dina erfarenheter av vård från andra sidan. Du får din hjälp när du behöver den. Dina nära och kära önskar dig allt gott och att du också lyssnar på dig själv. Din upplevelse är verklig för dig när du känner den. Kom bara ihåg att tacka, så du får vården tillbaka.
Tack så mycket för att jag fick dela några av mina erfarenheter med er läsare.
Av Grethe